Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
och in i drömmens riken
som segerdrott jag drog.
Med vapen obefläckadt
och rustning blank och hel
och mod ej ännu gäckadt
och gång vid ljufligt spel,
den var en bild af våren,
min kära vaktparad,
en bild af unga åren,
då lifvets gång är glad …
Den muntra färden smittar,
likt västan på sitt lopp,
och mön ur fönstret tittar
som blom ur vårens knopp;
likt bäck, som hurtigt forsar,
den snart gör takten ung
hos enslingen, som korsar
dess väg i vandring tung.
Och ännu vaktparaden
får lätt med sinnet makt.
På själfva promenaden
den tvingar mig till takt.
