Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
och bräddad mig kalken gifvits
med bittraste afgrundsdrick.
Nu bränner till storms mig harmen.
Nu, Gud, jag blott kamp begär!
Mitt kval är den ena armen,
den andra medlidandet är.
För vanmakt, som endast bespottas,
för klenmod, som ej mäktar tro,
nu, Herre, med dig vill jag brottas
och vinna åt elända ro.
Du fordom i Paradislundar
lät änglarna slita hvart garn.
Nu hetsar du Helveteshundar
mot oss, stackars värnlösa barn.
När vredgad vårt Eden du stängde,
då lät du Gehenna ock opp,
och djäflarnas bojor du sprängde
och ledde mot oss deras lopp …
Hvi gaf du då frihet åt anden,
när profvet ej Himlen ens höll?
Hvi tvang du ej Satan i banden,
sen han dock från sanningen föll?
