Hoppa till innehållet

Sida:Fallande blad.djvu/79

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 79 —

Om ormen i länkar du slagit,
han hade ej dödsäpplet räckt,
och ingen oss hade bedragit
och ingen förgiftat vår släkt!

Väl sände du Sonen hit neder,
som för oss till döden ock brann.
Hur mildt dock Den Korsfäste beder,
han blott de utkorade vann.
Men alla de andra, de andra,
som vunnits af djäfvulens glöd,
få utan en frälsare vandra
för evigt från nöd och till nöd …

Dock, kärleken är du — det vet jag!
Och ej hof jag hädarens hot;
nej, hjärtat ur bröstet väl slet jag
till offer vid korsträdets fot.
Hur saligas hymn dock må trona,
de dömda jag ej glömmer af.
Och ej ens mot lifsens krona
jag släpper förbarmandets kraf!

Om orygglig lag är ditt väsen,
då lagen — men du ej — är Gud.