Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Likt ringaste strået bland gräsen
du måste då själf lyda bud.
Blott du då ej fri har din vilja —
du ende, som kärlek dock har —
och lagen fått allmakten skilja
från Allfaderslyckan, du bar …
Så skall då din värld blifva delad
i himmel och helvetesnatt,
och skapelsen aldrig bli helad,
fast själf vid dess sjukbädd du satt.
I blom vid utkorades körer
din skaparedröm skall slå ut,
att ock du med välbehag hörer
de evigt förbannades tjut …
Nej, nej vid hvart löfte däroppe,
som fordom till siarn sig sänkt!
Nej, nej vid hvar älskande droppe,
som blodet på Golgatha stänkt!
Nej, nej vid hvar helig hugsvalan,
som famnat min ånger och brist!
Ditt hjärta skall sist föra talan,
din kärlek skall segra till sist!
