— 124 —
Vid Gibraltar, svarade han; Dick hade sjuknat der, han hade ett rekommendations-bref ifrån sin första kapten till sir Wentworth. — Hör Carl, sade hon helt sakta, säg kapten att han ej behöfver frukta att tala med mig om den stackars Richard; det skall göra mig ett nöje att få höra något om den tappre gossen; en så god vän, säger mig visst icke annat än allt godt.”
Carl, som tviflade derpå, svarade endast genom ett tecken; och anmanade icke kapten dertill. De begge systrarna upptog honom med frågor om Latonia. Wentworth, intagen af sitt stånd som alla sjömän äro, var förtjust öfver att få tillfälle att tala der om: ”Ack! hvilken lycklig tid jag har tillbringat på Latonia! Hvad hon har förskaffat mig mycket penningar! en af mina vänner och jag, gjorde den herrligaste kryssning vid vestra öarna. Den stackars Harvill! Du vet min syster, att han ändå behöfde penningar bättre än jag, ty han var gift; en förträfflig gosse! Jag kan aldrig glömma honom, skiljdes ifrån mig, då han hade vunnit nog för att resa hem till hustru och dela med henne sin lilla förmögenhet. Jag saknade honom sistledne sommar på Medelhafvet, der jag gjorde en af de lyckligaste resor.
