— 128 —
Sjökapten kan bjuda till, skaffa fruntimmerne alla de beqvämligheter, vid hvilka de äro vana och som de hafva rättighet att fordra; jag skulle lida af de försakelser, för hvilka de voro blottstälda, och som betyda ingenting för oss karlar. Således skulle det kosta på mig, att taga fruntimmer ombord på mitt fartyg, och om jag kan, så skall jag aldrig hafva några med mig på detsamma.
Jag slår vad Fredrik, sade hans älskvärda syster, att du ej tänker ett ord af allt hvad du säger; du vet ganska väl att fruntimmer, med undantag af fina, nerfsvaga damer, kunna finna sig lika väl på ett fartyg som i ett hus. Jag tror att jag varit mer på hafvet än något annat fruntimmer; jag bör veta, huru det är och jag förklarar att jag finner ingenting till lands, som öfverträffar den på ett örlogsfartyg rådande förfining. Jag försäkrar att jag på intet ställe, icke en gång vid Kellinchhall (sade hon vändande sig med ett småleende till Alice) befunnit mig i alla afseenden bättre än på det skepp jag vistats; jag har varit på fem fartyg, och öfver allt har jag funnit mig lika väl.”
I detta ögonblick kom Alice ihåg, huru ofta Wentworth hade sagt henne motsattsen af hvad han tänkte i dag, då han framdrog sin syster, som exempel,
