— 130 —
däck; man fruktar för dem, det man icke gör för sig sjelf: nej, ingen annan qvinna bör vara på ett skepp än den, som icke är rädd att der vara den enda af sitt kön och att dela sin mans faror, och, jag upprepar det än en gång, det finnes icke många som likna dig.
— Jag tycker intet om att höra dig tala så der Fredrik: du tror att alla qvinnor äro lättsinniga, bortskämda varelser utan allt förstånd och behjertenhet.
— Låt honom tala så der, Sophie, sade Amiralen: när han blir gift sjunger han nog ur en annan ton. Blifva vi snart så lyckliga och få krig, skall han göra som jag och andra hafva gjort, han skiljer sig minsann icke ifrån sin kära hälft, och hon lemnar icke honom; fru Fredrik Wentworth skall, liksom du, gå om bord på ett fartyg, och Herr Kapten skall vara förtjust att hafva sin hustru med sig.
— Jag är slagen, sade Fredrik och steg upp. När en gift man säger mig: så gör du, när du blir gift, kan jag endast svara: jag tror det icke; man måste försöka det, innan man kan veta huru det är.”
