— 8 —
Walter ej vara värd att bemärkas: han hade öfvergifvit alla förhoppningar att få se hennes namn förenadt vid en makes, som vore värdigt att pryda hans favoritbok; men Elisabeth, så fullkomligt skön, och alltid skön, skulle ofelbart tillskynda honom detta outsägeliga nöje, och utan tvifvel göra ett ganska lysande parti.
Det händer någon gång att en qvinna, nära sitt trettionde år, är ännu skönare än i sin ungdom, så framt hon icke lidit af sorger eller sjukdom; två ting som mörda skönheten. Ifrån tjugonde till trettionde året förlorar qvinnan inga af sina behag, och hon förstår då att göra dem gällande. Elisabeth var ett bevis derpå; hon var fullkomligt densamma vid tjugunio, som vid aderton år; hennes far tröttnade aldrig att säga henne det och att beundra henne. Alice magrade, Maria fettmade; lady Russel hade redan länge haft skrynklor kring tinningarna och pannan; och till sir Walters stora förtret, hade han äfven uptäckt några grå hår, endast han sjelf och hans dotter Elisabeth trottsade tidens härjningar. Elisabeth var ej alldeles likaså nöjd; hennes far och äfven hennes spegel sade henne väl att hon var lika skön, men hon kunde ej dölja för sig, att de sagt henne detsamma i tretton, fjorton år. Hon hade redan så ung blifvit värdinna i sin faders hus, att hon sjelf måste anse sig äldre, och i synnerhet
