— 137 —
Fruarna Musgrove och Hayter voro systrar; de hade begge ägt förmögenhet; deras giftermål hade gjort en liten skillnad dem emellan. Herr Hayter hade väl ock en egendom, men den ville ej säga mycket i jemförelse med Herr Musgroves sköna gods, som ansågs för det största i hela grefskapet, medan Mamsellerna Hayter, endast ansedda som en förpaktares döttrar, lefde indraget på deras lilla kronogods, utan prakt, utan annan uppfostran än den de kunde få genom deras förtroliga vänskap med kusinerna Musgrove; men Georg, Fru Musgroves äldsta systerson, som hade egnat sig åt studier, ägde talanger, ett odladt förstånd och ett godt sätt att vara: man utmärkte honom framför den öfriga slägten, och han förtjenade det i mer än ett afseende.
Begge familjerna hade alltid lefvat med hvarandra i den ljufvaste förtrolighet, utan högmod å ena och utan afund å andra sidan; Fröknarna Musgrove, smickrade af deras vackra uppfostran, deras granna prydnader, de nöjen som deras föräldrars tillgångar och kärlek förskaffade dem tillfälle att njuta, älskade och beskyddade sina kusiner, hvilka lyckan mindre hade gynnat: de senares vänskap var förenad med tacksamhet, beundran och eftergifvenhet och allt gick ganska bra, då kärleken blandade sig uti dessa förhållanden och gaf dem ett ökadt intresse.
