— 136 —
Men Kapten behöfde alldeles icke förebära några skäl, för att blifva väl emottagen hos familjen Musgrove; dess större orsak hade de att prisa honom: fadren, modren, barnen, kusinerna, alla voro af samma tanke i afseende på den beundran, som han väckte; Alice var den enda som teg, men hon tänkte icke dess mindre, då en kusin, Georg Hayter, ung prest, som man på någon tid icke hade sett, kom tillbaka, och var mindre betagen än de öfriga, att se den sköna Kapten så hemmastadd i familjen.
Georg Hayter var en ganska älskvärd och behaglig ung karl; han hade allt ifrån sin barndom älskat sin kusin Henriette och varit älskad af henne tillbaka. Han var prest och förestod ett pastorat, som ej låg långt derifrån, och der han ej beständigt behöfde vara. Georg bodde hos sin far nära omkring en fjerdingsväg ifrån Upercross, och såg dagligen sin sköna kusin, med den förhoppning, att hon en dag skulle tillhöra honom. Kort före Kapten Wentworths ankomst var han tvungen att resa till sitt pastorat på några dagar, och lemnade sin Henriette, utan att ana det, blottställd för nyhetens behag, och den älskvärde fremlingens artiga uppmärksamhet, i förening med qvinnans naturliga lättsinne, och då han kom tillbaka, såg han med smärta, att hon sysselsatte sig mycket mer med Kapten än med honom.
