Sida:Familjen Elliot.djvu/183

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 177 —

Ingendera af inbyggarne i Upercross tröttnade vid att se och beundra den sköna nejden; sjelfva Lovisa tycktes icke märka att Wentworth längesedan hade lemnat dem, när de sågo honom komma tillbaka, i sällskap med ett fruntimmer och tvenne herrar, redan kände genom Fredriks berättelse; det var kapten Harvill, hans fru och en sjöofficer, som hette Bentick och bodde hos dem. Bentick hade varit första löjtnanten på Laconia, som Wentworth förde; han hade talat mycket om den unge mannen för dem, icke allenast som en förträfflig officer, på hvilken han satte ett högt värde, men äfven som en man, den han i alla afseenden ansåg värd aktning, så väl för sina personliga egenskaper och kunskaper, som för sitt sorgliga öde, med hvilket Kapten gjort dem bekante och som i synnerhet rörde fruntimmernas känslofulla hjertan,

Han hade med passion älskat kapten Harvills syster; de voro förlofvade med hvarandra, och de väntade endast på att Bentick skulle få någon mera förmögenhet och en befordran, för att sedan gifta sig, hvilket ej borde kunna dröja längre än högst två år. Men hvilken dödlig kan räkna på lifvet och sällheten. Förmögenheten och befordran vunnos, och Fanny Harvill hade gått bort för alltid; hon dog föregående sommaren, under det hennes älskare var till sjös: han återkom och fann endast sin