— 178 —
fästmös graf. Fredrik Wentworth trodde att en karl omöjligt kunde vara mera fästad vid en qvinna, än hans vän Bentick var det vid Fanny, och följaktligen djupare bedröfvad. Denna grymma tilldragelse hade helt och hållet förändrat hans karakter; ditintills hade han varit glad, liflig och full af eld, nu var han alfvarsam, stilla och öfverlemnade sig med passion åt ensligheten och läsning. Den vänskap, som var emellan honom och Harvill, hvilken han ansåg som en bror, hade, så vida det var möjligt, än mera tilltagit genom hans olycka, hvilken afbrutit alla giftermålsförslager; med Harvill och hans hustru kunde han begråta sin Fanny och omtala henne: öfvertygad att i deras hjertan finna den ömmaste sympathi; han reste ej mera ifrån dem. Deras vistande i Lyme passade för hans belägenhet, sjöluften och hafsbaden, vid hvilka han vant sig, passade för hans helsa, som hade lidit af denna oförmodade olyckshändelse; den sköna nejden, och den enslighet han njöt tre fjerdedelar af året, allt öfverensstämde här med hans nuvarande tycke och sinnesförfattning. Hans första förtviflan hade småningom öfvergått till denna stilla melankoli, som väcker ett så starkt intresse, och som äfven väckte det ganska djupt för honom, och alla beklagade honom uppriktigt.
