bestämma, hvarken efter deras sammanvarelse i Lyme, eller efter det som sir Walter och Elisabeth sade; hon visste alltför väl att det ej behöfdes något mer än att smickra deras fåfänga, för att synas fullkomlig i deras ögon: men denna hastiga försoning med en man, emot hvilken de hade varit så uppretade föreföll henne åtminstone ganska besynnerligt. Hvilka driffjädrar kunde denne, på så långt håll beslägtade mannen hafva, för att, efter så många års försummelse och kallsinnighet, betyga en så ifrig önskan att närma sig dem? I afseende på penningar kunde han ingenting vinna på sir Walter, och ingenting förlora om de förblifvit med hvarandra på samma fot som förr. Att döma af utseendet, var herr Elliot den rikaste af dem, och godset Kellinch, äfven som den vid detsamma fästade titteln, skulle alltid tillfalla honom. Beträffande det som kunde behaga, ack! så visste Alice huru litet deraf var att påräkna, i hennes fars och hennes systers sällskap, för en förståndig och älskvärd karl, sådan som herr Elliot efter allt utseende tycktes vara; han skulle visst ej kunna finna sig road i deras sällskap. En enda omständighet talade till hennes förnuft och kunde gifva en uttydning åt hans uppförande: han hade förmodligen blifvit frapperad af Elisabets sköndet, då han i London såg henne i hela glansen af sin ungdom, och fattat
