idéer vid tjugo års ålder äro ibland ganska löjliga, och kunna kosta honom hans lefnadssällhet.”
Denna anmärkning styrkte Alice i den tanke hon hade gjort sig om anledningen till hans uppförande emot sin familj; han alluderade säkert på den kärlek, som Elisabeth hade väckt hos honom och den han ej vågade förklara.
”Ni bör icke ångra, sade hon, att ni icke höll er till vårt parti; denna fröjd, denna glädtighet, som väckte eder afund, förvandlade sig snart i förtviflan.” Hon berättade då i korthet Lovisa Musgroves förskräckliga händelse, öfver hvilken herr Elliot syntes ganska rörd. Sir Walter och Elisabeth, som hade glömt den, gjorde henne äfven frågor; men huru olika var deras deltagande! Hos dem var det endast nyfikenheten att höra omtalas en olyckshändelse; hos honom var det ett ömt och lifligt intresse öfver hvad de alla hade lidit: hon jemförde honom med lady Russel, i anseende till den önskan att vilja veta alla omständigheterna vid Lovisas fall och förbättring.
Han blef qvar öfver en timma; sir Walters ståtliga pendelur hade slagit 11 innan någon af Elliots tycktes ana det. Det var länge sedan Alice tyckte att en timma gick så fort. Man skulle nu skiljas
