naturligt, så särdeles älskvärdt, att hon ej kunde hindra sig ifrån att jemföra honom med Wentworth; det yttrade sig väl icke på samma vis, men de voro begge två lika hyggliga.
Samtalet blef muntert, och han förstod att göra det intressant; hans röst, hans uttryck, valet af samtalsämne, hans tänkesätt, allt vittnade om känsla och ett genomträngande förstånd. Han talade om Lyme och dess pittoreska belägenhet, som en forskare i naturens skönheter; han gjorde en beskrifning öfver de belägenheter han anmärkt; han frågade Alice, och underrättade sig med intresse om ändamålet med hennes resa, om de personer med hvilka hon uppgjort detta parti; han betygade lifligt sin saknad deröfver, att han icke visste sina grannars namn. Han hade tillbringat aftonen allena i det rum, som gränsade intill deras, der de voro samlade, och hvarifrån han hörde deras röster, deras glädtiga skratt; han afundades deras sällhet, han hade velat deltaga i deras sällskap; men han kunde ej förmoda det han hade rättighet att presentera sig för dem.” Det skall återföra mig ifrån ett orimligt system, sade han, följden af en öfverdrifven blyghet, som jag hade i min ungdom, och som redan spelt mig många elaka puts; fruktan för att vara indiskret och efterhängsen har alltid hållit mig tillbaka. En ung mans
