som kunna köpa, för att erbjuda dem frukten af mitt arbete; hon har skicklighet att afpassa det gynnande ögonblicket, och lyckas nästan alltid. När man öfvervunnit någon sjukdom, någon fara, öppnar hjertat och börsen sig lättare, och sällan nekar man den goda Rooke något. Jag kan aldrig nog omtala huru förståndig och känslofull denna qvinna är, huru frivilligt hon undersöker och intränger i menniskohjertat; allt hvad hon säger utmärker sundt förnuft och sanning, och höjer henne öfver mängden af menniskor, som fått den bästa uppfostran och likväl icke observera hvad som händer. Kalla henne om ni så vill, en sqvallrerska; det är dock icke mindre sannt, att då min goda Rooke har en timma ledig for min räkning, är jag säker att lära något intressant och nyttigt, som gör att tiden är angenämare. Ehuru jag ej mer lefver för verlden, så tycker jag om att veta hvad der tilldrager sig, att känna dagens händelser, nya moder, de badandes ankomst och afresa; min goda Rooke vet allt; för mig som lefver så indraget, är hennes konversation ett verktigt nöje. Alice, lycklig genom den sällhet hennes vän hade skapat sig, tadlade den icke, ehuru den ej var i hennes tycke; dessutom ursäktade Fru Smiths belägenhet allt. ”Jag förstår er rätt väl, sade hon; dessa slags fruntimmer hafva mer tillfälle
