än andra att läsa i korten; man har ej något intresse att visa sig annorlunda för henne än man verkligen är, och huru många olika karakterer och vanor skall hon icke upptäcka! Det är icke allenast den menskliga naturens svagheter som afslöjas för hennes ögon: hvilka intressanta uppträden! huru många saker tilldraga sig icke under en sjukvakterskas ögon! hvilka exempel af mod, undergifvenhet, varm och oegennyttig tillgifvenhet, af sjelfförsakelse, tålamod, hjeltemod, uppoffringar, af djup smärta eller rörande glädje erbjudas henne icke! En sjukkammare kan utgöra ämnet för flera volumer.
Ja, sade Fru Smith, och det är då som jag tycker om att höra henne; men, ack! oftast afmåla hennes berättelser motsatta förhållanden: dem ni omtalar äro olyckligtvis ganska sällsamma. Det är sannt att den menskliga naturen kan visa sig stark, när den nalkas eller förutser den yttersta stunden; men, i allmänhet, är det mer hennes svaghet än hennes styrka, som man träffar i ett sjukrum; sjelfkärlek, otålighet och knot finner man der oftare än ädelmod och styrka: förtviflan och glädjen, äro vanligtvis ej annat än liknöjdhet eller skrymteri. Det finns så liten verklig vänskap här nere, och de flesta menniskor komma ej ihåg plågorna, när de
