Camben-Place kände att fru Smith fanns der, slutligen blef det nödvändigt att tala om henne. Sir Walter, Elisabeth och Fru Clay kommo en morgon hem från Laura-Place med en i hast beslutad bjudning ifrån lady Dalrympel för aftonen; Alice var antecknad, men hon hade lofvat att tillbringa den aftonen på Westgate-Bouildings hos sin fattiga vän. Hon var ej missnöjd med att hafva en undflykt, hon var öfvertygad om, att lady Dalrympel icke bjöd sina slägtingar Elliot, (öfver hvilka hon ej var så stolt, som de öfver henne), af annan anledning än derföre, att hon nödgades vara hemma i anseende till en lindrig opasslighet, och föredrog deras sällskap framför ledsnaden att vara allena. Hon nekade således ganska bestämdt att gå dit, sägande att hon lofvat tillbringa aftonen med en gammal pensionsvän. Hennes slägt brukade aldrig taga någon del, i hvad som angick henne eller hennes relationer; men den gången förmådde en känsla af nyfikenhet Elisabeth att göra några frågor angående denna vän. Alice nämde henne; hennes syster smålog nästan föraktligt och höjde på axlarna, och hennes far sade med stränghet: ”Vid Westgate-Bouildings, pöbelns qvarter! Kan jag få veta huru miss Elliot står i relation med någon, som bor der? Det förefaller mig ganska besynnerligt!”
Jag har nyss sagt det för min syster; det är en gammal pensionsvän, miss Hamilton, nu varande
