har händelsevis fått veta det; de hafva icke visat den
höfligheten att underrätta mig derom, eller tillbjudit
sig att medtaga mina bref: de uppföra sig icke emot
oss som goda grannar; vi höra ej talas om dem, och
likväl borde de vara förekommande emot sir Walter
Elliots dotter. Carl förenar sig med mig, för att
försäkra dig om vår vänskap.
Din tillgifna syster,
Maria Musgrove.”
P. S. ”Det kostar på mig att meddela dig, att jag är långt ifrån att vara lugn, i afseende på min helsa. Jemina sade mig nyss, att källarmästaren har en böld i halsen; jag är öfvertygad om, att jag också får denna plåga: du vet, att jag är fallen för små åkommor i halsen; men den här är alfvarsam, och jag är ganska orolig deröfver.”
Alice hade genomögnat detta bref ifrån den ena sidan till den andra, i den förhoppning att finna något intressant; vid dess öppnande hade hon gissat att få se Wentworths och Lovisas namn; men Maria hade påhittat att, för första gången i sin lefnad, fylla fyra sidor, och att endast uppehålla sig vid obetydliga saker. Alice ångrade den rörelse, som detta bref hade väckt hos henne, då hon, i detsamma som hon lade in det i kuvertet, blef varse ännu ett skrifvet blad af följande innehåll:
