herr Musgrove, för att begära hans dotters hand; han ville afvakta svaret, innan han personligen inställde sig: det är ganska gynnande för honom; hans stilla sätt att vara och den vård, han tagit om Lovisa, har tillvunnit honom hela slägtens tillgivenhet. Är du ej förvånad? Hade du kunnat föreställa dig denna passion? Har du ej trott, att det var kapten Wentworth, som hon älskade? Tror du ej, att han anser sig ganska bedragen? Hvarföre reste han också bort? Hans sköna var alltför mycket försvagad genom sina plågor, för att bibehålla en ståndaktighet, af hvilken hon så ofta berömde sig. Hon utstod ej första profvet. Om Wentworth nu kunde tänka på Henriette, och komma henne att glömma sin kusin, huru nöjd jag skulle vara! Slå fram det på något sätt till fru Croft; hon har mycket inflytande på sin bror, och kunde bestämma honom dertill. Herr Musgrove har skrifvit till Bentick, för att gifva honom sitt samtycke; han väntas i dag. Vi äro alla ganska nöjda; mamma Musgrove saknar litet sin sin stackars Richards kapten; men kapten Bentick kände honom också, då han var första löjtnanten på Laconia. Hvad mig angår, så vet du, att jag alltid sade, att kapten Wentworth ej var Lovisa tillgifven, jag trodde aldrig att det var kärlek. Han var för glad, han skrattade för mycket; den förebråelsen kan man icke göra kapten Bentick. Fru Harvill säger, att
