Hoppa till innehållet

Sida:Familjen Elliot.djvu/311

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 89 —

det förundrar hennes man, att hans syster blef så snart förgäten. För öfrigt är Lovisa begges gunstling; hon ersätter dem deras Fanny; händelsen med henne har helt och hållet förändrat henne; hon är nu likaså stilla som hon var yr; hon har fått smak för läsning tillsammans med Bentick, som läste för henne alla böcker du föreslagit honom. Apropos, jag gör dig min sorgbetygelse; Lovisa har beröfvat dig din tillbedjare; huru kunde Carl inbilla sig det? jag skulle vara ledsen, om han öfvertygat dig derom, och om du derföre skulle få något agg till Lovisa: vi vete nu, hvarföre han ville vara qvar i Lyme; förlåt dem begge; allt skulle gå bra, om Wentworth ville gifta sig med Henriette; försök att så tillställa och att vi måtte slippa den unga presten, som är mig odräglig.

Farväl, bästa Alice!”

Ack! ja visserligen var Alice förvånad; så mycket hade hon aldrig varit det; hon trodde knappt sina egna ögon: Lovisa gifter sig med Bentick! Wentworth är ännu fri! Vid detta ställe af Marias bref, undföll henne ett utrop af bestörtning. Elisabeth frågade, om någon af barnen vore sjuk. — Nej, min syster. Hvarföre skriker du då? hvarföre säger du, ack! min Gud? du har skrämt mig; hvad berättar Maria dig då?