mår Maria? Och utan att afvakta svaret: vet du, om Crofts har några bekanta här?
Jag vet det icke, men jag förmodar det; i amiralens stånd, och med den post han innehar, måtte han väl känna några menniskor i en sådan stad som denna.
Jag tänker, sade sir Walter kallt, att amiral Croft är i Bath mer känd som arrendator af Keilinck-Hall än genom sina militäriska förtjenster. Elisabeth, tror du, att vi våge presentera honom och hans fru, vid Laura-Place? Å! nej, nej, svarade Elisabeth lifligt; det är omöjligt! I det förhållande vi äre med lady Dalrympel, och framför allt såsom hennes kusiner, böre vi icke besvära henne med bekantskaper, som icke anstå henne; utom denna slägtskaps-förbindelse, kunde det vara detsamma; men hon skulle ej kunna neka oss något, utan att göra sig skrupler deröfver: det är mycket bättre att låta Crofts draga sig ur spelet, bäst de kunna. Här äro åtskilliga temligen löjliga officerare, hvilka jag träffar på promenaderna och, som man sagt mig, äro sjömän; Crofts kan sälla sig till dem.
Sir Walter gillade det, och ingendera talade vidare om Marias bref. Fru Clay var artigare; hon betalte sin gärd af höflighet, i det hon frågade efter den charmanta fru Carl Musgrove och hennes
