rymligare, och der har man mer sin beqvämlighet.” Man skulle gå der förbi. Då de voro framme, började han:
”Nå väl, miss Elliot, ni skall få höra en sak, som säkert förundrar er; men var god och hjelp mig att minnas dopnamnet på den miss Musgrove, som min svåger höll på att slå ihjäl.
Lovisa, sade Alice, utan att tillstå, att hon redan visste hvad han ville berätta.
Ja, så var det. Nå väl! denna Lovisa, vi trodde alla, att hon skulle gifta sig med Fredrik; han var förtjust i henne, man såg honom alltid skratta och tala med henne; hvarken Sophie eller jag förstodo, hvarföre de dröjde att taga sitt beslut. Händelsen i Lyme inträffade; man var väl nödsakad att vänta till dess hon vore död eller återställd; men äfven då var det något besynnerligt i Fredriks uppförande; i stället att stadna qvar i Lyme hos sin sköna, för att vårda henne, reser han till Plymouth, blir hos sin bror Edvard och bryr sig icke mer om henne, än liksom det icke varit han, hvilken låtit henne falla och varit orsaken till hennes sjukdom. Han har icke heller skrifvit oss till sedan November månad. Sophie, som tycker, att allt hvad han gör är bra, begriper ingenting häraf; och det, som i dag
