Löjlig vänskap att, under hans frånvaro, locka ifrån honom hans älskarinna! och det är åtminstone sannt; vi veta det genom Fredrik sjelf; hans syster fick ändtligen i går ett bref ifrån honom, deruti han berättar oss det. Jag har äfven ett bref ifrån kapten Harvill, dateradt Upercross; jag inbillar mig, att de allesammans äro vid Upercross,
Alice begagnade detta tillfälle, för att fråga amiralen efter det hon både önskade och fruktade att få veta: ”Jag hoppas, sade hon, att i kapten Wentworths stil ej röjer sig något, som kunde oroa fru Croft? jag tyckte också, att det var någon tillgifvenhet emellan, honom och Lovisa Musgrove; men jag förmodar att, om en förbindelse varit dem emellan, den blifvit bruten utan något ledsamt förhållande, utan bedrägeri; jag hoppas, att det brefvet icke gifver tillkänna en mans förtrytelse, som funnit sig sårad af en sådan handling? . . . .
Nej, alls icke; det röjer ej det ringaste knot, icke ett uttryck, som bevisar förtrytelse eller harm.”
Alice lutade ner sitt hufvud, för att dölja den glädje, som lyste i hennes ögon, och som hennes småleende förrådde.
”Fredrik, svarade amiralen, är ej af det folket, som beklagar sig, dertill har han för mycken stolthet. Om den qvinnan, som han älskar, ej mer bryr sig
