ögonblick var hon tvungen att tillstå för sig sjelf, att hon ännu var långt ifrån att hafva den ståndaktighet, hon föresatt sig. Hon önskade veta, om Wentworth ämnade stadna någon tid i Bath, eller om han blott kom dit i förbiresan. Fredrik hade ingenting yttrat derom, men det var all anledning att tro, det han skulle blifva qvar hos sin syster; i detta fall, enär alla i Bath råkas, skall lady Russel säkert komma att se honom: huru skall hon bemöta honom? Må hända som Elisabeth, icke lotsa känna igen honom? Alice hade nog mycket att tänka på, för att önska sig allena. Hon hade redan nödsakats säga lady Russel, att Lovisa Musgrove skulle gifta sig med kapten Bentick; hennes väns bestörtning liknade ett bedraget hopp. Wentworth hade icke varit nämd; men då lady Russel får se honom i Bath, skulle hon kunna sammanbinda dessa begge idéer och tänka att, försmådd af Lovisa, ville han åter inställa sig hos Alice, och den stolta ladyns högmod, hennes öfverdrifna fördom för sin gunstling, skulle ökas vid denna tanke.
Följande dagen gjorde de deras vanliga promenad tillsammans i vagn: medan de reste genom staden, väntade Alice sig att träffa Wentworth, och både fruktade och önskade det. Hon såg sig länge omkring åt alla sidor och tviflade att få se honom; men då de kommo in i Pulteney-Street blef hon varse honom,
