Sida:Familjen Elliot.djvu/339

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 117 —

visste, huru hon skulle kunna svara. ”Det måtte förundra er, Alice! sade lady Russel, att mina ögon varit fästade på den der sidan af gatan; jag sökte att få se några fönstergardiner, som lady Falkland oupphörligt talade om för mig i går aftons; hon hade anmärkt dem, då hon reste förbi, men kunde ej påminna sig nummern på huset: hon försäkrade, att der äro de rikaste och präktigaste draperier hon sett, sedan hon kom till Bath; jag var nyfiken att döma derom, men, ehuru sorgfälligt jag sett derefter i alla fönstren, på den sidan hon anviste mig, blef jag ej varse några draperier, som liknade dem lady Falkland beskrifvit för mig.”

Alice välsignade draperierna, hvarigenom Wentworth undkom lady Russels blickar; men, under det hon betraktade sin vän, hade hon sjelf försummat att se, om Wentworth hade varseblifvit henne: och hon ångrade det.

En eller två dagar förflöto utan någon intressant tilldragelse. Theatern och brunns-salongen voro icke i sir Walters och miss Elisabeths smak; man fann der en alltför blandad sällskapskrets; deras nöjen för aftonen bestodo i några eleganta, hederliga och ganska tråkiga gamla ladys sällskap och ett ledsamt parti whist; emellertid segrade någon gång sir Walters