fullkomlig. Han älskar mig, han älskar ännu sin Alice, var hon på vägen att högt upprepa, men, ack! hennes glädje minskades af andra tankar. Huru skulle hon kunna lugna honom och skingra denna orättvisa svartsjuka? på hvad sätt upplysa honom om sanningen? huru kan han, i anseende till alla de olägenheter, som äro förenade med deras ömsesidiga ställning, någonsin få veta att han är älskad? händelsevis kunde hon endast träffa honom offentligen, och då var alltid hennes kusin Elliot med henne; numera tänkte hon med oro på hans artigheter, och hon ansåg sig ohjelpligt olycklig. Hon lemnade salongen, till hälften nöjd, till hälften otröstlig, tillbedjande Wentworth, nästan hatande herr Elliot, och förebrående sig begge dessa känslor.
NIONDE KAPITLET.
Alice sof litet, och erinrade sig med nöje, då hon steg upp, sitt löfte att tillbringa morgonen hos fru Smith: det hjelpte henne att undvika herr Elliots vanliga besök; hennes första omsorg var nu att ej träffa honom, men emellertid hade hon övervunnit den känsla af hat, hon i första ögonblicket trodde sig hafva till honom, och gjorde honom mer rättvisa:
