— 33 —
skulle tacka deras lyckliga stjerna och den goda vinden, som fört dem öfver till en så skön kust; men i öfrigt delar jag alldeles min fars öfvertygelse; en sjöofficer är en förträfflig arrendator; det slags folket anser penningar för ingen ting, och det är så omsorgsfullt om allt, så ordentligt! det tycker om att deras hus är i samma ordning som ett godt skepp. Om ni lemnar qvar edra sköna tablåer, sir Walter, så komma de i goda händer; parken och trädgårdarne blifva vårdade så, som förr. Ni har ingen ting att befara, miss Elliot, eder blomsterparterr skall visst icke vårdslösas.
— Hvad allt det der angår, svarade sir Walter kallt, så, om jag beslutar mig till att arrendera bort min egendom, så försäkrar jag er, att jag alldeles icke ämnar lemna bort det, som jag förbehållit mig för mina nöjen. Jag har icke någon lust att göra favör åt en man, som för några lumpna guinéer skall göra sig herre öfver mina besittningar: han må få parken, och jag tror, att icke många sjöofficerare kunna skryta af att hafva sett en dylik; men jag tillåter icke att löfsalarna och trädgårdarna, ej eller gräsplanerna, skola upplåtas åt hela verlden att promenera uti vid alla tider på dagen. Jag råder miss Elisabeth Elliot, att vara på sin vakt, och att icke eller afträda sin blomsterparterr. Jag upprepar
