ofta, då så många menniskor blanda sig uti att utstaka den.
”Jag anhåller endast att ni vill höra mig, sade fru Smith lifligt; ni må sedan tvifla på hvad ni behagar. Ingen förmodar, att det är för er skull som han kommit till Bath, som han är försonad med er far; det är en sanning, att han en gång hade sett er här, och beundrat er, utan att veta hvem ni var: Är det sant det? Är min historie-berätterska ännu illa underrättad? Har han sett er någorstädes denna höst utan att ana att det var ni?” — Ja, i Lyme, der händelsen förde oss tillsammans, jag fick veta hans namn; men han var i okunnighet om mitt.
”Nå väl! fortfor fru Smith med ett segrande utseende, sätt litet mera tro till min vän Rooks tal. Herr Elliot såg er i Lyme; ni behagade honom så mycket, att han blef förtjust öfver att återse er hos eder far vid Camben-Place; att få veta det ni var Alice Elliot; och, ifrån detta ögonblick, fick hans trägna uppvaktningar hos eder familj, en ädel anledning!”
Alice ryste. Var Elisabeth första anledningen? Skulle hon hafva beröfvat henne denna erörfring?
Fru Smith tryggade henne snart i detta afseende. — ”Ja, sade hon, han hade ett skäl, kanske likaså mäktigt som kärleken; jag fruktar att säga er det,
