Hoppa till innehållet

Sida:Familjen Elliot.djvu/394

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 172 —

hade någon annan menniska, med hvilken hon kunde sladdra, än sin sjukvakterska, berättade för denna allt hvad hennes man sade henne, och min goda vän Rook, som visste huru mycket jag intresserade mig för er, har yppat för mig alla de hemligheter som hon fått veta i förtroende. Det var i måndagsafton hon berättade mig detta; och, som hon aldrig har sagt osanning för mig och icke heller kan hafva någon fördel deraf, så tviflar jag icke på sannfärdigheten af denna berättelse.”

Min bästa Smith, sade Alice leende, jag kan försäkra er, att eder budbärerska är ganska illa underrättad. Det är icke för min skull, icke heller i den afsigt gifta sig med mig, som herr Elliot har försonat sig med min far; han kom till sir Walter långt innan jag inträffade i Bath, och han kände mig icke: ni ser således, min bästa fru Smith, att hans nuvarande känslor icke kunna förklara mig det förflutna.

”Jag vet rätt väl hvad ni vill säga, men . . . .”

I sjelfva verket, afbröt Alice, tänker ni icke att jag kan häraf tro det, som ni på detta sätt fått veta; de handlingar, de tankar, de förslager, som löpa genom så många munnar, äro alltid förfalskade genom den enas dumdristighet, den andras okunnighet, den tredjes fördom, och sanningens raka väg förlorar sig