Sida:Familjen Elliot.djvu/397

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 175 —

han kände då att baronet-titeln och besittningen af ett skönt gods hade väl sitt värde. Redan länge ägande mer penningar än han kunde förstöra, har han vändt sin håg till sir Walters titel. Jag hade redan märkt denna förändring i hans tänkesätt innan vår förbindelse upphörde, och sedan han hade blifvit rik; ty ju mer man har, ju mer vill man hafva. Jag försäkrar er att han icke kan fördraga den tanken, att han ej skulle bli sir Wiljam Elliot, Herre till Kellinck-Hall. Han ansåg det enda sättet att förekomma denna olycka vara, att han bosatte sig i Bath; att göra allt hvad som berodde af honom, till förnyande af bekantskapen med sin slägtinge, och vinna förlåtelse för sitt förra orätta förhållande: endast han än en gång kunde komma i nåd igen, ansågs det för ganska lätt, att tillintetgöra fru Clays förslag. Allt arrangerades af de begge vännerne, och öfverste Wallis lofvade att bistå honom i allt hvad han kunde: hans rôl var att förbereda försoningen. Han lät således presentera sig hos eder far, ledde samtalet ganska naturligt på sin vän, herr Elliot, en intagande, redbar man: han rättfärdigade hans giftermål, tillskref hela hans förra uppförande den passionerade kärlek han redan hade för sin hustru, då sir Walter gjorde hans bekantskap, och försäkrade, att hans väns enda önskan vore, att kunna återvinna sin älskvärde och högaktade slägtinges aktning och vänskap; öfversten förberedde allting så