väl, att, då herr Elliot anlände, fann han allt vara för sig gynnande, och blef af sir Walter emottagen som en slägtinge och vän. Hän kunde observera den vackra enkan och förstöra hennes planer: hans enda sysselsättning, innan ni kom, var att bevaka sir Walter och fru Clay; han lemnade ej mer edert hus; han gick dit alla tider på dagen, utan att låta anmäla sig. Men hvartill tjenar det att ingå i flere detaljer? Ni kan sjelf föreställa er, hvad en i grund listig och egennyttig man kan göra, och nu erinra er det, hvartill ni varit ett vittne: ni har gifvit en ny anledning åt hans besök; men den första består ännu, han förlorar den icke ur sigte, förrän han lyckats i sina förslager.”
Jag bekänner, sade Alice, att ni ej har sagt mig något, som icke öfverensstämmer med det som jag redan förut tänkt. Jag skulle utan tvifvel mycket frukta för att se fru Clay ersätta min förträffliga och värdiga mor, och det af andra orsaker än eget intresse; jag är således ense med herr Elliot i den önskan, att aflägsna denna qvinna; men man måste åtnöja sig med att skilja henne ifrån sir Walter. Det är någonting stötande i herr Elliots uppförande: hans förräderi, hans dubbelhet, hans egoism . . . . Jag erinrar mig verkligen hans utsökta uppmärksamhet för denna qvinna som han föraktar, ty det har han sagt mig: hans artighet mot henne har säkert för ändamål att utforska hennes hemliga tankar, att
