Sida:Familjen Elliot.djvu/412

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 190 —

både loftalet och den, som hade upprepat det för henne.

Men herr Elliot lät icke af så litet störa sig i sin fåfänga, han oroade sig icke det ringaste deröfver: om hans kusin ej mer var nyfiken, var hon åtminstone ganska säkert nyckfull; föregående afton så ifrig, så upplifvad, och nu så kall, så alfvarsam! Alice är då som alla de öfriga; och med någon liten skicklighet skall han äfven öfvervinna henne; han är långt ifrån den förmodan, att han är blottad och att hans uppmärksamhet för henne har blifvit henne odräglig, och att en annan än han har fängslat hennes hjerta och hennes tankar. Hon hade det nöjet att höra honom säga, att han tidigt följande morgonen skulle lemna Bath på ett par dagar. Han blef af sir Walter bjuden till en soirée vid sin återkomst; men ifrån thorsdagen till lördagen var hans frånvaro säker. Det var nog af fru Clay, för att göra hemmet mindre behagligt för Alice; men att en i grund förderfvad skrymtare, en egoist, en falsk och dålig karl äfven var der, det var mer än som behöfdes för att störa familjens frid och sällhet. Det var förödmjukande för henne, att vara ett vittne till hans list hans försåtliga smicker emot hennes far och syster. Fru Clay, som han sökte att få ur huset, fann hon mindre afskyvärd; hon hade allt för gerna samtyckt till hennes giftermål med sir Walter, för att slippa herr Elliot.