förtviflad, afsade han sig hellre resan, men det kostade på. I tvenne dagars tid rådde den högsta villrådighet; slutligen kom mamma Musgrove, enligt sin lofliga vana att skämma bort sina barn, till sin son och sonhustru, och sade att hon ville resa med, att hon skulle taga dem med sig i sin fyrsittsiga vagn, och Henriette skulle begagna sig af detta tillfälle för att köpa sina och sin systers brölloppsgrannlåter. Ifrån detta ögonblick gick allt bra och alla voro nöjda. Man hade lemnat barnen på Upercross under fru Harvills, herr Musgroves, kapten Benticks och Lovisas uppsigt.
Alices största förundran vid denna långa berättelse var, att Henriette Musgroves affärer redan voro så långt avancerade, att man kunde tala om brölloppskläderna; men hon fick veta af Carl att Georg Hayter nyligen, efter Marias sednaste bref, hade fått en ganska indrägtig prestlägenhet, som han i flere år skulle innehafva, till dess den som skulle bestrida densamma kom till de år, att han blir prestvigd: han var ännu ett barn, således skulle Georg länge vara i besittning deraf. Inkomsterna vid denna lägenhet, och vissheten att erhålla en varaktigare, hade förmått föräldrarne Musgrove att gifva honom hans älskade Henriettes hand, och brölloppet skulle blifva inom en månad, på samma gång som Lovisas. Carl var högst glad att hans kusin Georg, nu blef hans
