med förskräckelse på att behöfva sätta en säng i en af de sköna salongerna. Men snart blefvo de åter tillfrids; Musgroves voro en famille, och bodde alla tillsammans: då återlifvades den broderliga och systerliga hjertligheten och de gjorde med nöje les honneurs i sitt hus för dem, som gjorde dem det nöjet, att icke bo der. De hade kommit med fru Musgrove, Henriette och kapten Harvill, för att tillbringa några dagar i Bath, och bodde på värdshuset Hvita Hjorten, det bästa i Bath.
Alice hade tusende frågor att göra; men det var henne omöjligt att få säga ett ord, förrän sir Walter, och i synnerhet Elisabeth, fått proponera Maria att se deras vackra salonger, och fått fägna sig af deras beundran. Carl, glad att åter råka sin älskvärda svägerska, blef qvar hos henne och berättade omständligt för henne om deras hastiga ankomst. Att börja med, var det herr Harvill som hade affärer i Bath. Som den årstiden var förbi då man jagar, och den goda Carl ej hade något att göra, föreslog han kapten att göra sällskap: han hade med nöje antagit det; men då hade Maria fått sina nerfplågor, om hennes man haft den grymheten att lemna henne allena med sina begge små gossar. Men huru skulle man kunna taga henne med sig? I en liten phaëton? Det var omöjligt! Då Carl såg henne så
