Och strax på eftermiddagen, tog hon henne med sig i stora salongen och gaf henne en sax, färgadt papper, och lät henne klippa ut transparenter för att sätta framför de fem-armade stakarne och omkring lamporna.
Alice var ganska skicklig, ritade och klippte förträffligt; Elisabeth ville hafva en ny dekoration till sin sköna salong; denna sysselsättning upptog hela aftonen; man talade ej om annat än Elisabeths och fru Clays bestyr för morgondagen, om spelpartierna; hundrade gånger uppräknade man de personer som voro bjudne; man ålade Alice oupphörligen att skynda med sitt arbete, och göra det så fullkomligt som möjligt. Alice klipte under tystnad, och gjorde sig beständigt sjelf denna fråga: kommer han? kommer han icke? Stundom föreföll det henne att han ej på hederligt sätt kunde undvika det, och stundom att han icke borde vara med i denna samling; det förekom henne så, som skulle hennes lefnadsöde bero af denna afton. För att skingra dessa tankar, som beständigt förföljde henne, och för att säga något, ville hon bry fru Clay för sin promenad med herr Elliot, tre timmar efter sedan man trodde att han var rest. Hon hade väntat förgäfves att fru Clay sjelf skulle tala derom, man hade flere gånger talat om den kära kusin Elliot, om den förhoppning att han skulle komma igen till soiréen; fru Clay hade ej
