Wentworth, och att göra den sistnämnde den ljufva öfverraskningen, att om aftonen blifva emottagen som en son; men sir Walter var så upptagen af sin toilette och den präktiga soiréen, som skulle vara hos honom, att hon väl förstod att han ej skulle höra henne, och uppsköt under saknad sitt åliggande till följande morgonen.
Tiden, då man skulle samlas var inne: hegge salongerna upplystes af de vackra transparenter, som Alice hade förfärdigat; sällskapet anlände; der var mycket folk: baronetten och hans äldsta dotter voro fullkomligt belåtne. Det var en blandning af menniskor, af hvilka en del aldrig förr hade träffats, och en del som alltför ofta råkades, och icke endast en samling af vänner som Elisabeth hade tillkännagifvit; societén var alltför mycket talrik för den förtroliga kretsen, men ej tillräcklig för att behaga genom omvexlingen; men Alice hade aldrig i sin lefnad tillbringat en så angenäm afton. Sällheten upplifvade hennes intagande ansigte, som uttryckte känsla och glädje; med mycket behag gjorde hon les honneurs i sin fars hus, och blef allmänt mer beundrad än hon förmodade eller ens brydde sig om: en enda varelses blickar och bifall var allt hvad hon önskade; men hon var i en god sinnesstämning emot alla. Herr Elliot var der; hon undvek honom, beklagade honom som ej hade bättre karakter, och åtnöjde sig visa honom att han var henne likgiltig, men allt utan
