ett ändamål, och hon för dess befrämjande använder all den ihärdighet, hvaraf hon är mäktig, är det sällsynt om hon ej lyckas; herr Elliot skall gifta sig med henne, och det blir hans straff.
Vi hafva ingenting mer att säga om Alice och Wentworth; de äro så lycklige som man kan vara det i jordlifvet, och skola alltid förblifva det, emedan deras sällhet är byggd på en redbar grund; att deras ömsesidiga tillgifvenhet, satt på så långvariga prof, kan hvarken förändras eller försvagas, och att allt utom dem bidrager till att stärka den. Alice skall snart blifva mor, och lyckönskar sig i den förhoppning att gifva sin älskade Wentworth en son, som liknar honom; han säger detsamma om en dotter, afbild af hans Alice; således skall detta barn, af hvilket kön det blir, fördubbla deras sällhet. Alice medförde en ganska ringa förmögenhet åt sin man; men hans egen förslår för deras önskningar: lady Russel skall visserligen öka den; men begge önska att detta ögonblick dröjer så länge de lefva.
Då Alice gifte sig hade Wentworth ännu icke någon bestämd bostad; de tillbringade någon tid hos hans äldsta bror, Edvard Wenthworth, ägare till ett skönt pastorat: Alice slöt en förtrolig förbindelse med sin svägerska, och det fullkomnade hennes sällhet; de voro sedan vid Kellinch-Hall, hos Crofts och hos lady Russel. Wentworth köpte en vacker
