— 44 —
hedrade af den lyckan att få vara sir Walters arrendatorer; den höga tanke de gjorde sig om Kellinch-Hall, huru smakfullt allt måtte vara anordnadt; huru de önskade att underhålla det på samma sätt; deras tacksamhet att blifva föredragna, med ett ord, allt som kunde smickra den fåfänga ägaren. Det lyckades honom ock, oaktadt sir Walters motvilja att tillåta någon den äran att bebo hans hus mot en ofantlig hyra, så samtyckte han, att Herr Shepherd uppgjorde affären med amiralen; han befullmäktigade honom till och med att utsätta dagen, medan den sistnämde ännu vore qvar i Taunton, för att låta honom se stället.
J det närmaste var sir Walter temligen blottad på sundt förstånd; han hade likväl nog verldskännedom, för att fatta alla fördelarne af att få amiral Croft till hyresman, men han tyckte om att göra sig gällande och att försvara hvad han kallade sitt anseende. Det som mest behagade honom i denna affär var Herr Crofts stånd, som hvarken var för högt eller för ringa; det skulle ha förefallit honom ganska förödmjukande, om dess baronliga gods blifvit bebodt af en simpel adelsman utan någon slags tittel, och den af amiral nedsatte icke den af baronet; för
