— 53 —
skickligaste officerare, och den känsla som bemäktigade sig hela hennes varelse när hon hörde, att hans syster, mistriss Croft (som han älskade och om hvilken han ofta hade talat för henne, äfvensom om amiralen) skulle bo på Kellinch-Hall, upplyste henne tydligt derom, att hon vid tjugusju års ålder kände detsamma som vid nitton, men hon tänkte icke alldeles på samma sätt. I sitt nittonde år lät hon förmå sig, att endast höra förnuftets och försiktighetens röst; i sitt tjugusjunde hade hon beslutit, att om Wentworth förnyade sitt anbud, skulle hon endast lyda sitt hjerta, och detta hjerta uppfylldes af de ljufvaste förhoppningar: händelsen tycktes vilja införlifva henne med hans familj; af tidningarne hade hon sett hans befordran, ingen hade sagt henne att han var gift; allt hvad han hade hoppats, och som lady Russel ansåg för inbillningens drömbilder, hade inträffat; allt, utom hans giftermål med Alice, hade lyckats honom; och kanske går denna förening äfven i fullbordan. Hans värma, hans snille tycktes förebåda framgång i alla hans företag; genom flere rika byten hade hans förmögenhet bordt förmeras; och nu då hans svåger skulle bo på Kellinch-Hall, skulle sir Walter ej längre med förakt, anse slägtskapen med honom. Man ser att Alices hufvud, likasom hennes hjerta, hade mycken vältalighet, och tröstade sig öfver det förflutna genom mycket förtroende för
