— 55 —
personer, som delade hennes hemlighet rörande Wentworth, underlättade hennes önskan att synas likgiltig för hela saken, genom deras fullkomliga liknöjdhet för det, som hade varit emellan henne och Wentworth, och som de tycktes helt och hållet hafva förgätit; hon både förstod och värderade lady Russels afsigter, men hennes fars och systers kallsinnighet, bevisade nog mycken glömska af en tilldragelse, som förmodeligen allt för ringa intresserat dem, för att efter sju år ihågkommas; åtminstone var det icke med afseende på att skona henne, som de så uppförde sig; derom bekymrade de sig föga, de sökte till och med stundom tillfälle att bedröfva henne. Orsaken må nu varit hvilken som helst, så blef detta utseende af allmän glömska ganska gynnande för tillfället; det besparade henne all förlägenhet med de nya inbyggarne i Kellinch-Hall. Wentworths bror, kyrkoherden i Monkförd, hos hvilken han hade bodt, var den ende, utom hennes slägt, som visste något om denna korta förbindelse. Han hade längesedan flyttat från grefskapet: dessutom var han discret, grannlaga, ogift och hade ganska säkert ej nämt det för någon. Hvad mistriss Croft angår, så var hon långt ifrån England, åtföljande sin man på hans utländska resor och Maria Musgrove, Alices yngsta syster, hade aldrig sett honom; ty hon var i pension, då Wentworth friade till henne. Således smickrade hon sig dermed, att
