— 70 —
— Jag vet icke, jag har ej sett någon annan af dem i dag, än Herr Musgrove som red ut och talade med mig vid fönstret, men utan att stiga af, ehuru han bordt kunna se mitt tillstånd: hvarken han eller någon af hans familj har varit hos mig; det passade sig förmodligen icke; fröknarna Musgrove, hans kära döttrar tänka endast på sig sjelfva; så vida de må väl, så är allt bra i verlden.
— Du torde kanske kunna få se dem innan morgonen är förliden; det är ännu bittida.
— Åh! Jag har ingen lust der till, det försäkrar jag dig; Jag skall vara rätt nöjd om jag aldrig mera får se dem; de tala och skratta allt för mycket för mina svaga nerver; jag är så försvagad, så sjuk! Det var ganska ovärdigt af dig, Alice, att du ej kom i Thorsdags.
— Erinra dig sjelf, Maria, att du just samma thorsdag gaf mig de bästa underrättelser om din helsa; du skref rätt muntert och försäkrade mig, att du mådde fullkomligt väl, och var allt för litet angelägen om mitt besök: det fägnade mig så mycket mera, som jag var rätt glad, att få vara tillsammans med lady Russel i det aldralängsta, och jag hade dessutom så mycket att göra, att jag icke förr kunde lemna Kellinch-Hall.
