— 84 —
barnens uppasserska, och sin matmors gunstling. Jag har hört besynnerliga saker om den flickan; hos är alltid klädd som en lady, så att hon skulle kunna ruinera den som ville likna henne, och icke har råd dertill. Fru Carl tror ingen annan än henne, jag vet det; men jag har velat underrätta er, på det ni måtte vara på er vakt, och att om det kommer något bort för er, ni vet hvem ni bör tro derom: ni skulle göra rätt väl om ni, utan att nämna mig, ville säga ett ord derom till er syster, och kunde förmå henne att förafskeda den flickan.” Ännu ett annat ämne till beständiga klagomål för den jemmerfulla Maria, var att Musgroves ej gaf henne det företräde, som tillkom henne vid de stora dinéerna hos grannarne; som dotter till en baronet, hade hon rättighet till högsätet vid bordet, och samma dag som hon så häftigt hade talat med sin syster om denna oförrätt, och Alice promenerade ensam med de unga Musgroves, sade den äldsta af dem till henne, sedan hon ledt samtalet på ståndsvärdighet och de anspråk som deraf följa: ”Jag tvekar icke att till er, miss Alice, som är så god, och så liknöjd för utmärkelse, säga huru mycket jag tycker att sådana anspråk ofta äro ganska narraktiga; jag önskade att ni ville låta Maria förstå huru mycket älskvärdare hon skulle vara, om hon i det fallet icke vore så envis och fordrande, i synnerhet då hon skyndar
