— 93 —
sade att han skulle stoppa dem i sin rockficka, de följde honom ända till vagnen, och det blef ingen vidare fråga om den väntade brodren. Alice förmodade, att det var Eduard som menades; men som hon icke var rätt säker derpå, afvaktade hon med oro det ögonblick då hon i Herrgården, dit Croft först hade begifvit sig, skulle få höra hvad de der hade sagt
Aftonen skulle tillbringas i hyddan, och man väntade vagnen, då man såg fröknarna Musgrove stiga in, hvilka hade gått, emedan de lemnat sitt rum åt harpan, som de sade storskrattande; ”Jag vill berätta eder tillade Lovisa ännu skrattande, hvarföre vi taga henne med oss i afton. Ni må veta att pappa, och i synnerhet mamma, äro ganska bedröfvade; en händelse har återväckt deras minne på min stackars bror Richard, som för två eller tre år sedan dog då han var ute till sjös; vi tänkte nästan icke mera derpå, men amiral Croft och hans fru hafva gjort oss en visit. De hafva ju också varit hos er? Omtalade de icke för eder, att mistriss Crofts bror, kapten Fredrik Wentworth, är återkommen till England, och att han skall bo hos dem vid Kellinch-Hall? De sade att han är mycket glad, ganska älskvärd; vi få der en charmant granne! är det intet sant Maria? Det blir ganska roligt, ju flere tokar, ju mer får man skratta!”
