Sida:Farmor och vår Herre 1934.djvu/112

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

108

holm, när de möttes på Torget. Grundholm till att skrika: Vad i röda h-e är det du säger, din käringkatkes? Ditt fåralår, ditt ärkefån! Hör hit! skrek han och folk samlades. Han tog Jonathan för bröstet och höll honom framför sig på rak arm. Vad är det du kallar mig för, du lilla rävrumpa? Jonathan såg honom stint i ögonen och svarade: Du är en figur. Varpå Grundholm skrev upp vittnenas namn och stämde Jonathan för ärekränkning. Det blev förlikning mot hundra kronor kontant och namn på en växel.

Andra år hände annat. Ett år gick Grundholm omkring på frälsningsmöten och bekände de synder han begått mot flickor i sin tjänst. Frälsningsmötena tör ha blivit flera än synderna, varför han nöddes att skarva utan måtta. Det var en rätt stor skandal och på sitt sätt otrevlig.

Ett annat år i juli kom Axelsson och sa upp sig till flyttning i oktober. Det hade hänt förr, det hände ungefär vart tredje år. Man vill bli trugad ibland och det är ingenting att säga om det. Hur skulle man eljest veta, vad man är värd? Farmor trugade, Jonathan och August trugade, Axel och Frida skrevo brev och trugade. Men nej, den gången var det allvar. Fram i oktober kommo pigorna och viskade: Nu packar han, frun! Farmor måste ned i flygeln och ta reda på orsaken och sammanhanget. Där stod han mellan lår och kista, karg och arg, mager och mulen, livremmen åtdragen så att ryggraden stack upp som en stör ur höfterna, och på stören satt bröstkorgen uppträdd och allra överst skallen. Det är inte lätt att handskas med såna.

Hur de nu kände och klämde på saken, kröp orsaken fram. Axelsson hade överraskat Nathan, då han med en tesked försökte kava ut ögonen på Axelssons hund. Det var en rövarhistoria! Axelssons hund hade varit död i två år. Varför hade han inte sagt till genast, så hade pojken fått smörj? Nej, saken var onaturlig och han hade velat tänka sig för och nu hade han tänkt sig för och nu ville han flytta. Men farmor slog upp kista och lår och rev upp grejorna och svängde dem och slängde dem och lät dem