Sida:Farmor och vår Herre 1934.djvu/117

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


Hon anmodade Vår Herre att närvara vid husköpet.

Gode Gud, sa hon, glöm nu inte bort mig i morgon. Tänk på mig klockan tolv. Då är jag på Björners kontor och skriver under.

Det var endast en formalitet men en högtidlig formalitet, närmast att förlikna vid en begravning. Vår Herre kunde ha en särskild orsak att hedra akten med sin närvaro, ty ursprungligen var det han, som ingav henne tanken att sälja. Det hände en gång då hon var ledsen och närmare bestämt på hennes sjuttiosjätte födelsedag. Hon hade fått för sig att barnen ville bereda henne en överraskning. De skulle samlas i Borckska gården, barn och barnbarn, hela skrälldusen, inte så många men alla som fanns. Liv i barnkamrarna, stoj på vinden, skorstenseld och rammelbuljong, rökskyar i herrummet, vinglas på bordet, ljus överallt. Det skullei bli som förr ett litet slag. Och hon stökade och fejade och trodde blint att de skulle komma. Men ingen kom. Undantagandes August och fiolen, Sunesson och några andra snyltgäster. Eljest ingen av hennes. Då blev hon förargad och sa till sig själv: Vad ska jag, gamla käring, med ett stort hus, när ingen vill komma till mig?

Då passade Vår Herre på.

Nej, sälj du gården, sa han, och hjälp dina barn, eftersom de ha det svårt.

Det var upprinnelsen.

Vidare sa han:

För resten är det inte mer än rätt.

Därmed menade han helt enkelt att farmor sett för myc-

8 Farmor och Vår Herre