göra efter, brast stången. Effekten blev i alla fall kolossal och de hörde mor ropa från salen: Vad har ni för er, ungar? Skäms ni inte! Det var nästan som förr. I förmaket satt tant Lova med album och planschverk omkring sig, bläddrade, bläddrade. I herrummet satt morbror Sunesson, höll tidningen på armslängd framför sig.
De gingo in i salen. Skåpdörrarna stodo öppna, glas och porslin framsatta, duktyg och silver. Frida började duka. Av gammal vana.
Hur många blir vi?
Det beror på Nathan.
August sa:
Han borde äta i köket. Drummeln.
De gingo ut i köket och funno farmor och Emma stående mitt emot varandra, blick i blick, panna mot panna och båda med händerna i sidorna. Det var den tysta avslutningen av en tvist. Emma sa:
Fast frun vet, att han inte tycker om varm sås!
Farmor vände sig mot barnen.
Vad gör ni här?
Å, de ville bara titta.
Gå upp på sängkammaren, befallde hon. Jag kommer strax.
De troppade av, tripp, trapp, trull och gingo upp på sängkammaren. Frida sa:
Om inte August är snäll, får August äta i köket.
Axel sa:
Herr förlorade sonen föredrar kall sås till den gödda kalven.
August sa:
Om han ville vänta till i morgon, det aset!
De frågade honom inte, varför det skulle vara bättre; de delade hans åsikt. Och de voro i själ och hjärta lika oroliga alla tre. Men efter en stund kom farmor och tryckt mot sin mage höll hon väskan med sparpengarna. Nu ska vi räkna dem en gång till, sa hon.
10 Farmor och Vår Herre
