Han är hederlig och andras vanheder gör honom tungsint. Han blir orkeslös, han gitter inte. Det är hemligheten, som farmor känner och Vår Herre. Andra icke. Andra säga: Borck börjar bli slö: han dricker.
Ja, men varför dricker han?
Han är en god son. Det finns beträffande goda söner ett budord och ett löfte, som Vår Herre ska vara snäll att infria.
Och farmor säger:
Gode Gud, om du någon enda gång ville göra, som jag vill! Så finge du se! Men att lassa på August all världens sorg och bekymmer — det är ingen mening i det, ser du. Tänk dig själv, om du skulle ha affären och tegelbruket och Johannisberg och kvarnen och bryggeriet och bolaget och allt det andra! Borck mäkta och jag mäkta och Gabriel mäkta. Men August! Har du glömt, hur klen han var som barn?
Vidare säger hon:
Gode Gud hör min bön och gör som jag vill! Amen.
Men vad hon vill är varken mer eller mindre än ett
underverk. Hon vill, att Vår Herre skall realisera hela
detta konglomerat av affärer, som samlats under tre
generationer. Och han skall göra det med så pass förtjänst, att
det Borckska namnet behåller sin heder och de Borckska
barnen sin välmåga. Axel har sin borgmästarlön och
allehanda sportler, men det förslår inte. Han måste föra ett
stort hus, hålla ett gott bord. Det kräver hans ställning
och namnet. Vore hustrun något till människa, skulle det
kanske lyckas. Men hon är ett våp. Hon påstår att Axel
slösar. Och på ett sätt har hon ju rätt: han är för
givmild. Han har för många vänner och de tära honom.
Han skriver på växlar. Hans vänner kosta honom
tiodubbelt, vad Lill-Axel kostar. Han skall bli präst men
det är också möjligt att han vill bli knekt. Då kommer
han att kosta än mera. Vad man kostar på barnen, är
