Sida:Farmor och vår Herre 1934.djvu/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

14

aldrig bortkastat. Han blir grann i uniform, fast man aldrig får se honom. Aldrig röken av honom! Det vore nu inte något särdeles underverk att skicka pojken till farmor på en vecka eller så! Tolv timmars järnvägsresa! Hon skulle gärna betala biljetten. Och lite till. Om han bara hade lust. Tigga sig till besöket gör hon inte.

För resten finns det viktigare ting att be om. Axel behöver pengar. Han skriver till August och kräver stärbhuset på stora summor. Och August spelar! Frida skriver och kräver sitt farsarv, helt och obeskuret. Det är hennes rätt och hennes plikt. Hon har två barn. Hennes man har majors avsked och kaptens pension. Eljest ingenting, inte en gnista ambition. En lätting, en vällusting, en slösare. Bara att se honom äta. Farmor är inte snål. Hon har hållit dagligt bord för fjorton personer och ingen har gått omättad därifrån. Men att se svärsonen äta är en vämjelse. Gluffsen!

Det finns viktigare ting att tala om och tänka på, när Vär Herre sitter på sängkanten. Axel skriver. Frida skriver. August spelar. Han besvarar inte längre deras brev, men han visar dem för farmor. Gruvliga brev syskon emellan! Till sist går det väl därhän, att de stämmer honom. Icke så länge farmor lever, visserligen icke. Men sedan.

Och det får icke ske. Saken måste ordnas, Frida ska ha sitt, Axel sitt, August sitt. Så enkelt är det, men man ska ha förstånd för att förstå och begrepp för att begripa. Stärbhuset måste realisera. Det får inte ske brådstörtat, om det ska ske med förtjänst. Det behövs pengar. August behöver, Axel behöver, Frida behöver. Den enda, som inte behöver pengar, är farmor. Hon har sin livränta, som ingen tar ifrån henne och hon har sin gård. Det är en präktig gård och en stor tomt. Huset har tjugu eldstäder. Tjugu eldstäder för katt och käring, hund och piga! Är det rimligt? Farmor tänker sälja sin gård. Det är en allvarlig sak.