Sida:Farmor och vår Herre 1934.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

208

avtal, därför att jag är skröplig och svag på förståndet? Och på bara det skulle jag förtjäna hundra tusen?

Och hon tillade:

Då må jag säga att ordspråket har rätt, som säger: det finns ingenting ont, som inte har något gott med sig. Jaså, att jag skulle bli så rik, bara därför att jag börjar bli klen till förståndet. Det må jag säga!

Hon vände sig mot barnen; hon betraktade dem en efter en och granskade dem med lugn, eftertänksam blick. Hon tyckte, att de sågo så underligt slitna och fattiga ut. Hon tog sig i örat.

Ja, kära barn, sa hon, nog förstår jag, att ni vill ha så mycket pengar, ni kan få. Det vill jag ock. Men det här vore orätt. Och jag tänker inte göra något orätt, varken för er skull eller för min.

Orätt? upprepade herr Gawenstein i ännu mildare ton, ty nu kände han, att han nalkades den svåra och brännnande punkten. Och det var på det hela taget onekligen en generande punkt.

Det vore orätt, fortsatte farmor, därför att det vore lögn. Det finns inte något fel på mitt förstånd och Björner har inte lurat mig. Om han än velat, så hade han inte kunnat. Så pass slug är jag, ser herr Gawenstein. Och därför vore det orätt och ni får mig inte till det.

Herr Gawenstein myste och smackade. Han hotade henne godmodigt med fingret.

Oj, oj! sa han. Fru Borck talar jämt om rätt och orätt. Men akta sig bara! Det kan bli en fix idé. Jag hade en kusin, som tog livet av sig i sinnesförvirring. Det började just med grubbel över rätt och orätt —

Men han kände, att han stod inför ett svårt hinder och han såg sig oroligt omkring. Då fick han oväntad hjälp. Från en vrå i rummet, där hon stått inklämd och osedd och bortglömd, kom plötsligt tant Lova framlinkande. Hon lyfte sina skälvande händer, som om hon velat smeka lilla svägerskan, stannade likväl på behörigt avstånd.